Farväl och på återseende!

Bloggen dör på ett sätt idag, men återuppstår på Instagram där vi fortfarande heter kultikumla.

Bloggen med alla boktips kommer att ligga kvar, men det kommer inte några nya inlägg.

Vi ses på Insta!

// L

Hej Eda!

I två veckor framåt har vi Eda från Navets skola i Örebro här på prao. Nu ska ni få veta lite mer om henne.

Varför ville du praoa på biblioteket?: Ville testa något som skulle kunna bli aktuellt i framtiden. Hade gärna kommit till en psykolog eller advokat också, men bibliotek funkar.  
Ålder: 15 år
Går i: 9:an
Bäst i skolan: SO-ämnen, speciellt historia. Har nyligen läst "Pojken i randig pyjamas" (av John Boyne) och håller på med "Boktjuven" (Markus Zusak). Båda handlar på olika sätt om andra världskriget. Annars är själva skolan bra på det sättet att alla lärare är bra. Maten kunde bli bättre. Mindre fisk :)
Gör på fritiden: Höll på med konståkning, men det var i Hallsberg och det blev för jobbigt att åka så mycket eftersom jag bor i Kumla och går i skolan i Örebro. Läser böcker. Pluggar rätt mycket.
Vad händer efter nian: Jag vill och hoppas på att komma in på något bra ekonomiskt program på gymnasiet, gärna Thorén. Vet inte riktigt vad jag vill bli, men det verkar kul med juridik, så gärna det på universitetet.
Boktips: "Bakom stängda dörrar" (Kristina Hansen, pseud.). Den handlar om Kristina som hela sin uppväxt blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa och fått tre barn med honom. Pappan gjorde sedan samma sak mot hennes äldsta dotter. Han hittade på en pojkvän till henne när folk undrade varför hon fått barn så tidigt. Innan hennes föräldrar skilde sig hade han dessutom försökt döda mamman. En sann historia som inte går att sluta läsa. "Förr eller senare exploderar jag" (John Green). För det första är huvudkaraktären underbar. Och själva boken är på ett sånt sätt att alla tjejer drömmer om att hitta den typen av förhållande. "F**ck it" (John Parkin). Inte som en vanlig kapitelbok, handlar helt enkelt om sånt man faktiskt bara ska skita i, som till exempel att gå sin egen väg, oavsett vad andra tycker att man ska göra.
Filmtips: "Maze runner" (bygger på en bok av James Dashner). Lite som Hunger games, ungdomar som sätts på prov och försöker överleva. De försöker komma ut ur en labyrint. Väldigt spännande! "Let's be cops". Jag älskar komedi och den är väldigt rolig. Handlar om två bästa vänner som klär ut sig till poliser och låtsas vara poliser inför maffian. "Endless love", en kärleksfilm som kanske hörs på namnet. Det handlar om en tjej som blir kär för första gången, men hennes pappa accepterar inte honom, men hon vägrar lyssna. Mycket drama.
En god sak: Fruktsallad, gärna med olika bär och exotiska frukter.


Tack för frågestunden Eda, hoppas du får två bra veckor här på biblioteket!

// Linda

Lava

(Bilden helt fräckt lånad från Bokhora, förlåt, hoppas ändamålet helgar medlen...)

Men åååh, här skulle jag bo typ jämt om jag kunde. Anledningar till att det inte går?

1. Jag är för gammal
2. Jag bor inte i Stockholm längre

Ni som har åldern inne och planerar ett besök i huvudstaden snart, missa inte Kulturhusets nya ungdomshus Lava. Jag vill också...

// L (gammal som gatan)

miriam om natten

Jag gillar verkligen Maria Nygrens sätt att skriva och eftersom jag ännu inte läst hennes debutbok - 100 meter lycka - är det den jag måste ge mig i kast med härnäst. Förra boken, Fjärde riket, skrev jag lite om här, men det här inlägget ska handla om senaste boken; Miriam om natten.

"Identitetsthriller" står det på baksidan och det är precis vad det är. Miriam, 19 år, lämnar hålan, föräldrarna och allt gammalt och vant bakom sig när hon flyttar till Uppsala och börjar plugga religion. Helst skulle hon nog också lämnat kvar sin diabetes i Kattarp, men det visar sig vara omöjligt. Plugget funkar, det är det där andra, det sociala, som skaver lite. Det blir inget flyt. Kanske kan det ha att göra med att hon faktiskt inte gillar sig själv speciellt mycket, eller i alla fall inte den hon råkat bli. Men är det verkligen för sent att ändra på det?

En kväll på nationspub ser Miriam Sofia de Ron för första gången och hon blir som besatt. Tänk att vara som hon, att ha som en strålkastare på sig konstant, att bli sedd och beundrad. När sen Sofia hamnar i koma efter en olycka ser Miriam sin chans. Hon dras in i kretsen kring Sofia, den grupp hon så desperat längtat efter att få tillhöra. Med sin nya identitet - Dorothy - märker Miriam att hon faktiskt blir en annan, kanske den hon egentligen var menad att bli? Men nätet av lögner dras åt, det börjar bli svårt att hålla reda på vad hon egentligen sagt. Och vad händer när/om Sofia vaknar?

"En sak visste jag säkert, något jag inte tänkt på under flera år, men som nu dök upp igen. Jag visste att det fanns världar utanför den här världen. Eller kanske innanför, ju djupare man vågar blicka inåt, desto tydligare blir det att verkligheten inte är självklar. Inget är vad man tror. Allt kan förändras."

// L

dig it! 2014

Jaaa, det är äntligen dags för dig it! igen! Skrivartävlingen för dig som är bosatt i Örebro län och är mellan 15 och18 år. Tävlingen pågår från och med igår, alltså 1 september, till och med 9 november och årets tema är KRASCH.

1:a pris: 2 000 kr
2:a pris: 1 500 kr
3:e pris: 1 000 kr

Sätt igång och skriv nu, kanske kommer nästa års vinnare från Kumla? I think so :)



// L

Att läsa klassiker - 50 sidor in i Anne Franks dagbok

(Eller Att Koka Soppa På Spik)

(Jag kanske kan skriva om Anne Frank?
 -Men har du verkligen läst tillräckligt långt för att få ihop någonting? 
Äsch, det löser sig)

I stort sett hela den västerländska världen läser Anne Franks dagbok i 13 års åldern. De alla flesta såg det som en pärs, då de fick uppgiften genom skolan. Men alla läste den. Som många sagt innan mig är det ett ovärderligt tidsdokument, ett viktigt steg i att få en uppfattning om vad andra världskriget och förintelsen innebär. Så alla läste den.  Alla utom jag.

Jag förbannar mig själv, så här i efterhand. Det hade varit bra för mig  att läsa den då, i sjuan, när alla mina klasskamrater gjorde det. Jag hade blivit djupt påverkad. Dessutom misstänker jag att mitt dåtida-jag hade kunnat identifiera sig med Anne och hennes funderingar. Men icke. Eftersom att jag var en orimligt stolt besserwisser med ett bokläsarrykte ljög jag om att jag redan hade läst den. Ingen lyckades ens nästan genomskåda mig. Han som läser så mycket, det är säkert sant! Istället fick jag läsa någonting annat, som jag nu inte ens kan erinra mig vad det var för bok. Nöjd blev jag i alla fall, då jag fick verka överlägsen mina klasskamrater. Gud, vilket litet as jag var. Men. Nu är jag i alla fall i gång med processen att sona mina brott - jag läser Anne Franks dagbok.

Jag är 50 sidor in i den här förvånansvärt välskrivna boken. På riktigt alltså, jag tycker jag var en ganska skicklig skribent vid tretton men jag var inte ens nästan på Annes nivå. Hon är till och med bättre än vad jag är i nuläget. Suck. (Är det rimligt att ha mindervärdighetskomplex mot någon som varit död i snart sjuttio år? Det har jag i alla fall). Jag tycker alltid det är svårt att ge sig i kast med klassisk litteratur utanför en klassrumsmiljö, jag är orolig att jag ska missa någon poäng eller själva meningen med boken. Detta behöver jag kanske inte oroa mig för med just den här boken, inte ens Anne var så begåvad att hon använde sig av intrikat symbolik i sin egen dagbok (Eller?).

Hur frustrerande intelligent hon än må ha varit för sin ålder är hennes berättelse gripande och någonting alla borde läsa, speciellt i den tid vi lever i, när det politiska läget ser ut som det gör.

// Axel Östman. (Detta är förövrigt mitt sista blogginlägg då jag slutar min tid på biblioteket idag. Hoppas det har varit någorlunda roligt att läsa; jag har älskat att skriva de här inläggen. Hej då!)

Vi har älskat att läsa inläggen Axel, det blir tomt utan dig på biblioteket (snyft).

Tre favoritartister!

Titeln säger allt! Idag överger vi litteraturen ("kättare!!" skriker en mossig kulturskribent någonstans i bakgrunden) för att ge oss i kast med en något mer högljudd konstform; musik!!! Jag hade alltså tänkt att tipsa om några av mina favoritartister/band. Kul, kul, kul! Ska försöka variera mig lite så att det blir brett och gott. Finns det något mer att säga? Nej? Då kör vi!!! (OBS att även det här inlägget blir bildfritt pga strul med blogger)

Blood Orange - Blood Orange, eller Devonté Hynes, som han egentligen heter, är något av en mångsysslare. Bara 28 år gammal har Hynés släppt 5 skivor och 2 EPs under 3 olika namn. Från början var han en del av ett punkband, Test Icicle, och när det bandet lagt ner skapade han ett soloprojekt vid namn Lightspeed Champion, och nu kallar han sig alltså Blood Orange. Under detta nya namn släpper han svårkategoriserad musik som ligger närmast RnB, new wave, disco och soul. Låter det fantastiskt? Det är det.
Chamakay - Blood Orange (den här videon är det bästa i mitt liv?? han är så cool att jag vill dö)
Mina favoritspår: Chamakay, Time Will Tell, Chosen.

Bright Eyes - Jag kan inte prata så mycket om Bright Eyes utan att bli... emotionell, typ. De är obeskrivligt bra, tycker jag. Istället väljer jag att citera en av deras otroliga låttexter. Utdraget kommer från låten When the curious girl realizes she is under glass.

"I started this letter I'm gonna send it to Ruba.
It will be blessed by her eyes on the gulf coast of Florida.
With her feet in the sand and one hand on her swimsuit,
She will recite the prayer of my pen.
Saying, ...time take us forward. Relief from this longing,
They can land that plane on my heart I don't care
Just give me November, the warmth of a whisper
In the freezing darkness of my room."
Bright Eyes - When The Curious Girl Realizes She Is Under Glas


Bat For Lashes - Det finns inget med Bat For Lashes som inte passar mig. Inget!! Det är känslosamt, teatraliskt och kryptiskt. Natasha Kans soloprojekt följer artisttraditionen skapad av legender såsom Kate Bush och Björk. Hennes texter är målande och mörka, och när de sjungs av en röst såsom hennes kan det inte bli annat än rysningar. Bat For Lashes - Laura (mycket vacker video! alla hennes videor är det, faktiskt)
Favoritspår: Laura, Winter Fields, What's a Girl to Do?

// Axel Östman